Ohyra

Fästingar 

I Sverige förekommer det en mängd olika fästingarter, men den allra vanligast
förekommande är den "vanliga fästingen" (Ixodes ricinus) När du varit ute,
går du igenom hunden och plockar bort de fästingar du ser krypa i pälsen och på huden.
Om fästingen hunnit bita sig fast, ta ett stadigt tag, utan att klämma, runt fästingens mundelar.
Drag sedan rakt ut och försök att även få med mundelarna ut, då dessa annars
kan orsaka en lokal infektion.
Ta bort fästingen så snart du lokaliserat den, då chansen för smitta ökar ju
längre den får sitta. Förr så fanns det många knep om hur man bäst fick
bort en fästing. "Vrida motsols, smörja med fett/margarin ansågs vara säkra tips, men eftersom inte mundelarna är gängade och fett kan få den att "må illa" och spruta in
maginnehållet i såret, så är det bäst att ta bort den med fästing borttagare.

Fästingplockare går att köpa på t.ex. Apoteket eller Zoo affär.

Fästingen kan vara bärare av flera olika bakterier som kan orsaka sjukdomarna
som t.ex. borrelia, TBV och ehrlichios hos både hund och människa.
De områden som förut var mest drabbade av sjukdomsbärande fästingar var
ostkusten, runt Stockholms trakten, Öland och Gotland. Numera finns de i nästan
hela landet, utom i norra Sverige.


Behandling:
Om du misstänker att din hund har smittats av någon fästingburen sjukdom ska
du kontakta veterinär för provtagningar och behandling. Det finns dock en del
du kan göra för att skydda din hund mot smitta. Jag rekommederar inte de preparat som säljs på apoteket. Jag föredrar en mer naturlig och hundvänliga metod. Jag brukar köpa ört spray från Zoo affären eller koka ihop eget medel bestående av:

½ liter vatten

1 msk torkad Timjan

1 msk torkad Rosmarin

½ tsk vitlökspulver

Koka ihop och låt svalna. Ca ½ timme. Sila sen bort örterna, pressa i saften av 1 citron.

Förvara i kylskåp och spraya på hunden när ni skall ut i skog och mark.

  

Hundloppor 

Hundloppan är ganska ovanlig i mellan och norra Sverige, men är desto
vanligare i södra Sverige. Det är ganska svårt att få syn på de små, då
de lever till stor del i hundens omgivning. De är ca 1,5 - 4mm långa, sammanpressade
från sidan, inte helt olika en äpplekärna på högkant, och "simmar" snabbt igenom
pälsen. Hunden får klåda och kan även utveckla allergi mot loppbetten.
Andra loppor som t.ex. igelkottsloppor och fågelloppor kan mellanlanda på hunden,
men dessa är oftast mycket lätta att bli av med.

Den riktiga hundloppan kan vara svårare att bli av med då äggen/larverna kan överleva
i minst ett år i väntan på ett lämpligt offer.

Behandling
- Tigusspray är bra att behandla hundens omgivning med och det går även att spraya
direkt på djuret,
- Dermocan och Canitex schampo att bada hunden i.
- Exspot vet. spot on, Frontline, Frontline spray.
- Sebacil vet. ( receptbelagt) koncentrerad lösning att bada hunden i .

 

Löss 

Dessa små hyresgäster är desto vanligare runt om hela landet och finns i två
varianter, dels pälsätande lus och blodsugande lus. Lusen är ljusbrun och ca 1 - 2 mm lång.
De smittar lätt från hund till hund, och det är inte ovanligt att de startar en liten
epidemi bland hundar som umgås med varandra. Lusen är mycket mer stillsam än loppan och lever hela sin livscykel på hunden, både som ägg (gnetter) och vuxen.
Hunden får klåda och är det frågan om pälsätande lus blir också pälsen tunn.
Behandling:
- Dermocan och Canitex schampo att bada hunden i,
- Tigusspray till hunden och dess omgivning.
Receptbelagda medel: samma som för loppor.

 

Mjällkvalster 

Det är ett litet kryp (ca 0, 5 - 1 mm) som lever av avstött keratin (hudavlagringar) på
hundens hud.

Symptom:

Ett angrepp syns tydligast genom att hunden får rikligt med mjäll,
speciellt på bakdelen av ryggen. Skabbdjur och/eller ägg påvisas i hudavlagringarna. Djuren är små men kan upptäckas med blotta ögat om man har god syn, annars med hjälp av förstoringsglas. De är vita och kallas "walking dandruff"; vilket är ett träffande namn för det ser ut som om de minsta mjällflagorna vandrar omkring i pälsen, misstanker man att hunden drabbats av mjällkvalster, fastställs detta säkrast med ett skrapprov hos veterinären, som också ger råd om lämplig behandling.

 

Smitta:

Smitta överföres i allmänhet genom direkt kontakt men kan även ske indirekt genom kammar och borstar eller från omgivningen då skabbdjuren kan ramla av värddjuret och finnas i hundkorg eller matta. Mjällskabb överlever minst 10 dagar utanför värddjuret, ibland längre.

 

Behandling:

Kontakta veterinären

- Exspot vet. spot on och eventuellt kortison tabletter mot klådan

 

Noskvalster 

Angreppen av noskvalster (Pneumonyssoides caninum) har ökat under det
senaste decenniet. Kvalstret kan drabba alla hundar.
Det är ett vitaktigt kvalster, som lever inuti hundens bihålor. Under gynnsamma
förhållanden kan kvalstret även leva utanför värddjuret en viss tid.

Naturlig storlek: 1 mm.

 

Symptom:
- reverterande nysningar - hunden "snorar bakåt/inåt".
- Jakt- och spårhundar förlorar "plötsligt" spårförmågan.


Smitta:

Noskvalster smittar direkt och eventuellt också indirekt.

 

Behandling:
Kontakta veterinär för att få hjälp med diagnosen. Receptbelagd medicin krävs.
Ett licensläkemedel - Interceptor, tabletter, (receptbelagt) används mot denna parasit.

 

Öronskabb 

Öronskabb som orsakas av skabbdjuret Otodectes cynotis, kan ge öroninflammationer.  Öronskabb är ovanligt bland hundar men ibland drabbas även dom. Katten är denvanligaste smittkällan, men det kan också vara annan hund. Några få skabbdjur kan räcka för att orsaka en inflammation. En katt kan också ha öron skabb utan att visa symtom. Öron skabbdjuret (Otodectes cynotis) lever nere i hörselgången, där det suger näring från vävnadsvätskan och orsakar svår klåda. Det är stor risk för bakterieinfektioner, eftersom hunden lätt river sönder örat p.g.a. den svåra klådan.

Symptom:
intensiv klåda, rikligt med brunsvart sekret och hunden gnuggar eller river sig med tassen kring örat – öroninflammation.

Behandling:
Vid konstaterad öron skabb ska alla hundar och katter i den närmaste omgivningen behandlas.

Eftersom det inte finns något receptfritt medel mot öronskabb i dag, måste du
kontakta en veterinär vid misstanke om rävskabb för att kunna köpa något receptbelagt medel ex. Advocate vet.

 

Rävskabb 

Rävskabb, som orsakas av skabbdjuret Sarcoptes scabiei, ger intensiv klåda. Är en vanlig åkomma på våra hundar och finns Över hela landet. Den smittar både direkt dvs. från räv till hund eller från hund till hund och indirekt. Jakthundar kan tex. smittas i skogen i ett gryt eller i nedsmittade hundkojor. Angripna rävar söker sig gärna till bostäder för att söka föda. Därmed ökar också smittorisken för vanliga sällskapshundar.

Rävskabb kan också tillfälligt smitta till människa, men rävskabbdjuret kan inte
föröka sig där utan orsakar endast tillfällig klåda. Skabbdjuret kan inte
ses med blotta ögat utan bara i mikroskop. Djuret borrar gångar i överhuden för
att lägga sina ägg där och orsakar då en intensiv klåda.
Utvecklingen från ägg till vuxet skabbdjur tar 2-3 veckor. Det vuxna skabbdjuret
lever sedan i 3-6 veckor, oftast hela tiden i samma värddjur. Utanför sitt värddjur
kan det leva i upp till 3 veckor i en annan miljö. Skabbdjuren är mycket tåliga mot kyla.

 

Symptom:
- Klåda hudförändringar, till en början ofta på öronkanterna, haser och armbågar
och senare i ansikte, på ben, tassar och buk. Rodnande hud med röda knottror.
- Håravfall.
- Sträv och glanslös päls.
- Hudinfektioner p.g.a. rivsår och förtjockad hud "hunden ser plågad ut".

 

Behandling:
Eftersom det inte finns något receptfritt medel mot rävskabb i dag, måste du
kontakta en veterinär vid misstanke om rävskabb för att kunna köpa något receptbelagt medel ex. Advocate vet..
Sanering av hundens omgivning - främst hundkojan och liggplatsen - är viktig.

 

Hårsäcksskabb

Hårsäcksskabb, som orsakas av skabbdjuret Demodex canis, ger hårlöshet. Denna parasit (Demodex) lever hela sin livscykel i hårsäckarna och kan ställa till med stora problem. Skabbdjuret förstör helt hårstrånas tillväxt. Smittan sker genom direktkontakt med andra hundar som är smittade eller smittbärare. Valpar kan ex. smittas av sin mor redan under de första levnadsdagarna, då de har en intensiv närkontakt. Tiken kan vara smittobärare utan att själv visa symtom. Hårsäcksskabb kan uppträda i en lokal form och i en generaliserad form. Själva skabbdjuret syns bara i mikroskop. Hårsäcksskabbens lokala form förekommer mest hos valpar och hundar, yngre än ett år.

Symtomen

- Lokalt hårlösa, fjällande men inte kliande fläckar i ansiktet och på frambenen.
Denna form kan övergå till den så kallade generella formen, som är mera svårbehandlad och plågsammare. Den uppträder även spontant och är då vanligast hos korthåriga raser som boxer, tax och dobermann. Symtomen framträder mest i ansiktet, på bålen, tassar och ben. De visar sig som:
- Håravfall
- Förtjockad hud
- Mjäll
- Mörkpigmentering
- Hudinfektion
- Ibland klåda
- Utslag, som kan påminna om en allergi.

Kontakta alltid veterinär vid misstänkt angrepp av hårsäcksskabb.

Behandling:
Eftersom det inte finns något receptfritt medel mot hårsäcksskabb i dag, måste du
kontakta en veterinär vid misstanke om rävskabb för att kunna köpa något receptbelagt medel ex. Advocate vet..